tisdag 13 april 2010

Varför blir det...

aldrig som jag tänkt mig när jag går till frissan? Hemma så letar jag foton och söker inspiration till nya frisyrer. Kommer på hur jag vill ha det och känner mig nöjd, planerar hur jag ska förklara för frissan så att hon förstår hur hon ska klippa mitt burr. MEN... så fort jag sätter foten innanför en frisörsalong blir jag nervös, svettas och vågar knappt säga hej. När sedan frissan frågar vad jag har tänkt mig så blir jag förlägen, skyller på att jag har slitet hår och säger att hon får göra som hon vill "men klipp inte luggen, och ta inte för mycket på längden". Alltså jag blir så arg på mig själv. Varför blir jag så försiktig?! Det är inte det att jag inte blir nöjd när jag kommer ut från frisörsalongen, tvärtom så blir jag alltid dönöjd hur lite frissan är har saxat i topparna. Men fan, jag måste börja stå på mig. Vill jag ha en förändring så måste jag väl kunna förklara det, och inte mesa och bara "toppa"?! Nästa gång... då, kanske...

Igår började jag jobba igen efter 11 dagars ledighet under påsken. Det har varit underbara 11 dagar, och jag njöt verkligen av att "göra ingenting". Det är nu ganska precis två månader kvar till skolavslutningen och sommarlov, och jag känner hur min kropp bara skriker efter sommar och sol och bad och värme och mjukglass och minigolf och sneakers och bara ben och linnen och solglasögon och ljuva sommarnätter. Skriker!!

Om 10 dagar åker jag till Umeå. Tjoho!

Ägaren till en Kinarestaurang har precis gift sig och bruden är oskuld. Sanningen är den att han inte är så väldigt erfaren han heller. På bröllopsnatten kryper hon ner naken mellan lakanen medan hennes make klär av sig. Så kommer även han till sängen och läggersig bredvid sin nyblivna fru. "Älskling" säger han, "jag vet att du vala väldigt nelvös. Jag loval, jag jöl vad du vill. Bala säg vad du vill jag ska jöla.Vad jag jöla föl dig?" frågar han och försöker låta erfaren, vilket han hoppas ska imponera på den jungfruliga bruden. En eftertänksam tystnad följer och han väntar tålmodigt och med spänning på hennes önskemål. Hon svarar slutligen lite blygt och osäkert: "jag... vill... nummel 69". Mer eftertänksam tystnad, denna gången från hans sida: "du vill ha... biff med bloccoli?".

Inga kommentarer: