är ju inte riktigt klokt! Ända sedan början på september har jag varit sjuk till och från typ hela tiden. Gått på penicillin en gång... varit hemma från jobbet tre omgångar. Snart orkar jag och min trötta kropp inte vara med längre, Näsan rinner, huvudet värker, ögonen är röda, fryyyser och så trött så trött så trött. Hur fan ska man göra för att bli frisk? Kan jag anklaga mitt jobb? Är det kanske en arbetsskada?
Helgen som gick var fantastisk! Jag ville inte åka hem, jag ville stanna en månad till. 30 dagar till med min Jenny på ett hotellrum, snacka mys! Då hade jag mått som en prinsessa.
Tågresan på fredag kväll var dock en mardröm. Till att börja med var tåget en timme sent till Kiruna, så jag satt i väntsalen på tågstation i över en timme och gjorde ingenting tillsammans med en massa illaluktande främlingar. Usch! Väl på tåget så stämde ingenting och totalt kaos rådde. Min vagn fanns inte, och där med inte heller min plats. Så jag satt i en liggvagnskupé tillsammans med två Laestadianer som höll på prata hål på mitt huvud och ge blödande skavsår i mina öron. Men väl framme i Luleå, dock två timmar senare än beräknat, fick jag ett varmt mottagande av Tuomo. Tack Tompa för skjutsen, det var guld värt! På hotellet sprang jag in i min Jennys armar. Underbart! Det har varit en massa prat och surr och samtal och ventilerande av tankar hela helgen. Just vad vi båda behövde, tror jag. På lördag förmiddag öppnade vi en skumpaflaska för att fira den kommande flytten, min Jenny ska flytta hem till mitt Kiruna. Yey! Lördag var också dagen för Melodifestivalen. Det var riktigt roligt att vara på plats. Att se allt live. Att känna atmosfären. Men bäst var nog ändå min man - min Danny! Wohoo! Snacka heting.
Lördag kväll tillbringade jag och Jenny på hotellrummet tillsammans med massa gott rosévin. Åh, vilken underbar kväll! Innan hemfärd på söndag sprang vi på stan och gjorde en del shopping. Sedan var det plötsligt dags att åka hem. Jag med buss till Kiruna, och Jenny med buss till Umeå. Men vi ses snart igen!
Klockan är inte mer än snart 19... men jag tror fan jag ska gå och sova snart ändå. Det får man väl när man är sjuk?
Mannen är kvinnans bästa vän. Han hjälper när hon känner sig osäker, tröstar henne efter en dålig dag, inspirerar henne till att göra saker hon aldrig trodde hon kunde göra, gör att hon kan uttrycka sina djupaste känslor, ser till att hon alltid känner sig som den vackraste kvinnan i rummet, och låter henne vara trygg, sexig och oövervinnlig... Nej vänta!! Jag tänker på VIN.Det är vin som gör allt detta!