tisdag 1 februari 2011

Wow! Det här...

känns ju rätt ballt. Mallan bloggar igen, efter 10 månader borta. Vi får väl se hur aktiv jag blir... Men skrivandet är ju något som kommer och går hela tiden. Ibland behöver jag det i mitt liv, ibland inte. Just nu känns det som om det behövs igen. Varför? Kanske är det mycket tankar och känslor i mig som vill ut?  Mycket som hänt, och mycket som händer. Även om det inte är någon annan än jag själv som läser, så känns det bra att få ner det "på print".

Mycket! Väldigt mycket! har hänt sedan jag skrev sist. Då, i april 2010, bodde jag i Gällivare tillsammans med Per-Mikael, jobbade som fritidspedagog på Myranskolan i Kullen. Jag var nog rätt tillfreds med livet skulle jag tro. Sedan kom sommaren och allt exploderade. Jag bröt upp från kärlek, trygghet, jobb, hem, allt... och flyttade till ny kärlek, nytt hem, ny stad, nytt jobb, nytt allt! Och här är jag nu, februari 2011, i Kiruna. På vad som kan kännas på en rätt ostadig grund. Ingen kärlek. Bor ensam i första egna lägenheten. Jobbar som förskolelärare i Jukkasjärvi. Har dock en massa underbara vänner runt mig nu, vilket jag inte hade i Gällivare. Mår jag bra? Japp, det gör jag! Jag mår bra!

...men det kan ju alltid bli bättre... Och det blir det nog också... tids nog. Man måste ge saker och ting lite tid, hur otålig man än kan känna sig. Även om du själv vill "skynda på" och vill att saker ska hända " på en gång", så finns det dem som inte alls tycker att det ska vara så. Ge varandra tid.

Närmast går jag och väntar på att det ska bli fredag. Då ska jag och min underbart fina vän Jenny åka till Luleå. Vi ska bo på hotell och mysa och lyxa till det, och må gott i varandras sällskap. På lördag ska vi gå på Melodifestivalens genrep. Kommer nog bli hur kul som helst. Min man Danny är ju där, Yey! Han är verkligen sjukt, sjukt fin. Ojoj.

Just nu sitter jag dock och är sjukt, sjukt trött. Det blev inte många timmars sömn i natt, och dessutom ringde väckarklockan 4.25 imorse. Hata tidiga morgnar! SMSade igår kväll med några fina personer. Personer som nog betyder mer för mig än jag kan ana... Vi får se vad framtiden har att utvisa.

1 kommentar:

Jenny sa...

Bra att du är tillbaka här! Har saknat dig. Hoppas jag är en av de personerna som betyder mer för dig än vad du kan ana. :) Hihi. Vi ska ha det så fint till helgen. Puss!