så börjar mitt hem ta form. Mer och mer tillförs. Jag blir mer och mer nöjd, och känner mig mer och mer hemma. Jag njuter av att ha mitt eget hem. Mitt alldeles egna. Mitt mitt mitt. Bara mitt! Det är min första helt egna lägenhet. (Bortsett från studentkorridoren och rummet jag hade där, men det räknas knappt). Det är första gången jag bor helt ensam. Utan föräldrar, utan syskon, utan pojkvänner. Och det är SÅ SKÖNT! Jag njuuuter. Jag tror det är nyttigt att bo själv. Att spendera tid med dig själv, och hitta dig själv. Lära känna dig själv. För hur kan man lära känna andra ordentligt om du inte först känner dig själv? Och jag håller verkligen på att hitta mig själv. (tror jag?). Jag håller på bli självständig. Jag börjar äntligen bli den människa jag tror jag vill vara. Och snart... snart kan jag nog släppa in Någon i mitt liv igen. Men inte just nu... Just nu ska jag vara själv.
Den här helgen har varit en rekreationernas helg. Jag har tagit hand om mig själv. Tagit hand om min kropp och knopp. Jag har varit så hemskt trött, så jag har aldrig varit så trött förut. Kroppen har stegvis sagt ifrån och lagt av. Men i helg har jag njutit. Jag har gjort det som fallit mig in. Jag har bara blött näsblod två gånger. Huvudet är inte längre som en bomullsfylld melon. Och jag känner mig piggare och gladare än på längre. Man måste ta hand om sig själv, kom ihåg det!
Idag gjorde jag ett tappert försök att vara ute i solen. Vill ju odla på mina solfräknar på näsa, panna och läpp. Men det blåste så mycket, så jag gav upp rätt fort. Det är trist att det ska börja blåsa så fort solen kikar fram. Men... snart är det vår på riktigt! Och efter våren kommer sommaren. Yey!
Tror inte jag sagt att jag köpt bil. Men japp, det har jag. Äntligen!! Det blev en Renault Clio 1.4 -01. Toppen! Den är verkligen rolig att köra. Och jag kan återigen känna mig som en fri människa. Jag kan ta mig vart jag vill, när jag vill. Egen bil är frihet!
Några människor kommer in i ditt liv och blåser omkull dig.
Andra lämnar dig när det blåser som värst.
Men några kommer som en lugn sommarvind, smyger sig omkring dig som en skön filt.
De kan vara borta under långa perioder, men kommer alltid tillbaka... Ta vara på dessa människor. Det är de som hjälper dig igenom stormarna!






