måndag 14 februari 2011

Alla hjärtans dag...

jotack, jag vet! Jag vet! Jag vet! I know! Allt för väl. Visst är väl tanken god att det finns en dag då man får tillfälle att uppvakta den/de man håller kär lite extra. Uppmärksamma. Tycka om. Gilla. Älska. Men just sådana här dagar känner jag mig så oändligt ensam... och har alltid gjort. Även om jag varit i ett förhållande. Det blir sådan prestation. Krav! Jag och en kollega konstaterade på jobbet att idag får vi nog minsann själva köpa de där blommorna och den där chokladen. Inte är det någon annan som gör det i alla fall... (Jag vill ju också bli uppvaktad) Därför sitter jag nu, ensam, framför datorn och datanördar, äter cocosbollar och dricker saft!

Kom hem från jobbet idag med huvudvärken från döden. Barnen har varit som vildar. Riktiga monster! Men med tanke på att vi inte har kunnat vara utomhus alls på hela dagen, så är det inte så konstigt. Det är alldeles för lite utrymme att röra sig på för alldeles för många barn och personal. Men det har varit -39 i Jukkas idag, och därför beslöt vi oss för att stanna inomhus. När jag kom upp till stan på eftermiddagen var det bara -20 hos mamma och pappa. Värsta mildvädret!

Igår kväll kom ett efterlängtat sms. Åh, så glad jag blev. Men det resulterade dock (dessvärre) i ännu mer grubblerier. Som om jag inte redan hade nog att grubbla på. Vilket ledde till att jag knappt kunde sova inatt. Vandrade mellan soffan och sängen... För varmt. För kallt. För trångt. För mycket plats. För hårt. För knöligt. För mjukt. För ensamt. För otryggt.

Om 12 dagar åker jag till Oulu. Och Anki följer också med dit. Yey! Fatta roligt vi kommer ha! Fatta vi kommer mysa! Fatta vi kommer njuta! Åååh, så jag längtar!

1 kommentar:

Anonym sa...

dax å uppdatera hjärtat! puss